fridaekis

Efter en veckas praktik är det grymt skönt med lite ledigt nu. Veckan har gått bra och jag börjar trivas rätt bra på förskolan men jag är helt slut efter dom här dagarna som har blivit väldigt långa! Nu när Björn jobbar kväll har vi bara sovit i samma säng för när jag kommer hem har han åkt till jobbet och när han kommer hem sover jag. Dessutom jobbar han helgen också.. Tur att han jobbar dag idag och imorgon i alla fall så vi hinner umgås någonting. Tanken på att ha det såhär i 3 veckor till lockar precis inte men men..
Igår somnade jag i soffan vid typ 9, så när Björn kom hem vid halv 10 blev det inget fredagsmys.. inte tillsammans i alla fall.

Idag har jag varit och tränat ett riktigt skönt och hårt gympass, endorfinerna bara sprudlade runt i kroppen efteråt!
Nu har jag även börjat planera min sångstund jag ska ha på praktiken på måndag, då kommer även min lärare på besök och det känns jättenervöst! Usch!

Jag skulle vilja få bort den här ledsamheten som bosätter sig runt hjärtat med jämna mellanrum. Ibland har jag bara lust att dra härifrån för att jag vantrivs och känner mig så jävla ensam. Jag har inte enda som jag kan ringa till och prata med som lyssnar på mina problem och när allt bara känns skit. Jag saknar min familj som jag alltid känt mig älskad av. De vännerna som visste att min pappa återigen låg inlagd för hjärtat hörde inte ens av sig för att fråga hur det var med honom. Nu när jag bor långt ifrån familjen känns det extra mycket att man verkligen inte har en enda som bryr sig. Björn kan inte ersätta alla människor och det är givetvis inget jag förväntar mig av honom heller. Det är väl därför han känns viktigare än någonsin för mig nu.
Jag tycker att jag försöker visa att jag bryr mig om mina vänner och att jag finns där för dom. Men när jag mår dåligt och behöver prata med någon då det finns det plötsligt ingen som gör detsamma för mig.
Jag förstår inte vad jag gör fel. Vad är det med mig som gör att jag inte hittar nya vänner att umgås med som verkligen vill vara min vän? Jag går och tänker på detta, vänder och vrider på det så snart blir jag knäpp. Jag trycker bara ner mig själv längre och längre för att jag inte tycker att jag förtjänar något bättre. Det känns som jag gett upp. Ingenting blev/ har blivit som jag ville sen vi flyttade hit. Vad är det jag gör som är så fel?

Jag hatar verkligen dagar som inte blir som man tänkt.
Det skulle varit första dagen på VFU:n idag men jag är hemma.. Liam fick ju magsjuka i fredagskväll och blev bättre i lördags men så fick Björn det igår så jag var övertygad om att jag bara kunde vänta på min tur. Jag var konstig i magen hela dagen igår men fick behålla maten och så. Ändå tänkte jag att tänk om jag åker på det imorgon på förskolan? Och samtidigt smittar ner hur många som helst! Usch så hemskt!
Givetvis har jag inte fått det men det känns konstigt i magen än.. Det är så fruktansvärt störande att jag var hemma när jag är frisk! Men jag ville bara ta det säkra före det osäkra!
Tänkte ringa förskolan om en stund och säga att jag kommer imorgon i alla fall. Vi får liksom göra om praktiken om vi är borta för mycket och det vill jag verkligen inte!

När jag ändå varit hemma idag så har fräschat upp lite här hemma, dammsugit och så ska det bäddas rent också. Eftermiddagen/ kvällen ska ägnas åt att tvätta, lagom roligt men det måste göras det med!
Jag tänkte gå till gymmet strax och köra ett litet pass, hoppas det hjälper magen att må bättre. Det brukar ju göra det på mig så den kommer igång ordentligt, särskilt om man har IBS så känns det bättre efter.
Ha en fortsatt bra måndag!

Lägger upp några bilder på mig själv, lite lagom ego sådär.

Älskar outfiten med den tunnare jackan än den andra vinterjackan som man ser ut som en millchelingubbe i!
Den andra bilden är på outfiten jag hade igår :)
Den tredje visar hur hårfärgen blev efter färgningen :)

Det här blev ingen rolig helg precis.. Igår en stund efter att vi kommit hem från affären började Liam kräkas och kräkas och kräkas. Jag tyckte så synd om honom! Han höll även på att kvävas när han låg och sov och så bara ser och hör jag hur han kräks utan att vakna! Jag fick panik och bara sliter fram en hink och försöker luta Liam så det kunde komma ut. Det var hemskt att se! Och hur rädd han blev.
Som tur var fick han sova resten av kvällen men det blev någon mer i natt men nu peppar peppar ta i trä har det varit lugnt fast febern har nog brutit ut nu. Det lär nog bli en lugn dag framför tvn för Liams del. Björn stannade hemma från jobbet då jag trodde inte det skulle gå så bra att ha Liam själv nu när han blev sjuk.

Jag ska försöka ta tag i dagen och gå till sopstationen och slänga massa skräp, sedan ta en dusch, gå och handla sen får vi se vad som händer.
Det blir i alla fall en vilodag från gymmet för nu har jag tränat 5 dagar i sträck och dessutom en väldans träningsvärk i benen.
Hoppas ni alla får en bra lördag!

Den här veckan har sprungit iväg bara! Har tänkt flera gånger att jag skulle blogga men det har inte blivit av eller så har jag bara haft tråkiga och gnälliga saker att skriva om..

Fredag idag då, känns både skönt och lite jobbigt.
På måndag börjar vår VFU på 4 veckor.. jag vet inte om det är fel på mig men jag ser inte riktigt fram emot det. Nu måste vi uppnå massa mål under praktiken och bli examinerade på den. Jag trivs väl inte jättebra på förskolan jag ska vara på heller och så oroar jag mig för att hålla igång 8 timmar om dagen när man är van vid att lyssna på en föreläsning i 2 timmar om dagen. Och då är jag trött efter det!! Jag förstår inte var denna ständiga och outhärdliga trötthet kommer ifrån. Jag har varit hos läkare flera gånger och sökt för detta. Det hindrar mig i vardagen, det går knappt en dag utan att jag verkligen måste sova en stund på dagen för jag klarar inte att vara vaken en hel dag. I måndags under besöket Emporia efter några timmar var jag så trött så inne på Panduro kunde jag stått och sovit. Jag gör allt för att dölja detta också för jag skäms. Ingen tar trötthet på riktigt allvar heller känns det som, ingen vill ens försöka förstå.
Träningen gör mig inte heller piggare, det är i alla fall sällan det gör nåt.
Jag undrar hur ska detta gå ihop med att vara igång 8 timmar om dagen, jag fasar för det fast jag inte vill göra det.
Nog ned gnäll.

Igår var vi på två föreläsningar med en utav bästa föreläsarna vi haft!
Han fångade mitt intresse från början till slut, man förstod precis vad han sa och vad han ville säga med det. Äntligen en känsla av att man förstår allting. Det var så skönt att det var just han som föreläste om Konflikter, diskriminering och mobbning också för det utgör hela den här kursen och det är väldigt viktiga saker att ha kunskap om i förskolan och även skolan såklart!
Blev riktigt imponerad och inspirerad till att fortsätta plugga även om jag haft väldigt många tankar de sista veckorna på att hoppa av. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte om jag läser rätt utbildning.

Hursomhelst är det helg nu och snart kommer Björn hem med Liam. Återigen pappahelg och Björn jobbar lördag och söndag, känns sådär. Det är roligare att umgås alla tre.
Grabbarna bus ska åka till badhuset idag och jag ska ta mig till gymmet snart och försöka plugga som är ett måste nu!!
Kvällen bjuder nog på mysigt fredagsmys tillsammans.
Ha en skön fredag allihop!