Varje dag det tär..

Jag vill få ur mig alla känslor som finns inombords men det är så svårt att sätta ord på dom och samtidigt att få det som att låta att man inte överdriver. Allt är jobbigt och ledsamt. Jag är känner mig bara förvirrad och ensam. Nu när slutet är så nära har jag bara lust att ge upp. Jag orkar inte mer, jag orkar inte känna den här fruktansvärda press på mig själv längre. Jag orkar inte gå och tänka och grubbla över precis allting. Sover urdåligt om nätterna nu mer, det brukar jag aldrig göra annars. Jag vaknar och sover och vaknar igen, vrider och vänder på mig får panik när jag tittar på klockan och inser att jag ska gå upp om 2 timmar igen.. Jag bara ligger och tänker, får ont i magen och ligger vaken för att jag har ont i magen.. På Psykologilektionen idag pratade en tjej i kursen om hennes period som djupt deprimerad var och om hennes kamp vägen tillbaka. Att jag nästan då satt och grät för att jag känner igen mig i så mycket av det hon sa tog hårt, enormt hårt. När jag efter skolan skulle gå en sväng på stan i väntan på bussen hem bröt jag bara ihop. Grät och grät och kunde knappt få slut på tårarna. Jag är så trött på att känna mig stressad till och med på nätterna. Jag är så trött på att vara ledsen och nestämd jämt. Jag är så trött på att känna att jag inte har några kompisar kvar att umgås med längre. Tror ni verkligen att jag frivilligt skulle sitta hemma och plugga VARENDA helg om jag hade folk att umgås med? Nej det skulle jag inte, inte varenda helg. Problemet är att om man någon gång blir tillfrågad att hitta på någonting så är det verkligen en sån helg då man MÅSTE plugga för att hinna med allt i veckan.
Det gör så fruktansvärt ont det här. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig utan vänner men det gör jag, varje dag. Jag längtar efter att ha folk att umgås med att hitta på saker med. Tårarna börja rinna så fort jag tänker på det. Jag vill ha ett nytt liv. Börja om helt från början. Någonstans där jag för första gången i mitt liv skulle känna att jag passar in. Jag vill veta vem jag är, vilket jag inte vet. Det är både något som gör ont inombords och smärtar att säga, det är pinsamt. Vem vill inte vid 22 års ålder veta vem man är och veta vad man vill med sitt liv? Allt tar knäcken på mig snart.
Jag längtar till fredag när jag ska åka till Lina, vill bara ha en kram av någon.

Är vi bortglömda?

Lördagen är här och jag sitter som vanligt och pluggar.. Jag känner att det gärna får ta slut nu snart. Hur jag än vrider och vänder på mig så räcker tiden aldrig till. Det är så enormt mycket nu. Jag skulle verkligen behöva ett miljö ombyte ett par dagar, det skulle inte sitta fel någonstans. Ibland känns det bara som enda stor kletig gröt i huvudet. Bodde jag inte hemma skulle antagligen inte ens till att äta. Och jag kanske ska flytta hemifrån och även då fortsätta plugga... undrar hur det kommer gå.. Men jag tror man blir mer effektiv när man bor själv. Det märker jag när jag pluggar och är ensam hemma det händer så mycket mer då.
Men jag saknar mina vänner så det gör ont i hjärtat och ända in i själen på mig. Jag förstår mig inte på er som både hinner med allt i skolan och hinner med att ha fritid. Men jag beundrar er självklart önskar bara jag själv var sådan också. Och andra sidan är det ingen som hör av sig och vill hitta på något med mig heller så man känner sig ju inte saknad precis. Jag erkänner att jag själv också är dålig på att höra av mig till er men när man aldrig hör något från dom som lever ett liv som är tvärtemot ens eget så känns det bara som jag stör, det kanske är vrickat att känna så men det är så jag känner. Jag ska aldrig bli likadan igen när jag träffar någon som jag var när jag hade pojkvän förut. Aldrig! Bara umgås med honom, skita i mina vänner i princip aldrig höra av sig utan bara va en jäkla toffel som aldrig säger ja till att hitta på något. Never agian! Nu vet jag ju hur det går efteråt när pojkvännen inte finns längre. Alla har tröttnat och skiter fullständigt i en och jag förstår er fullt ut. Men är det så att ni skulle få lust att hänga någon gång så är det mer än välkommet för jag känner mig bortglömd och jag förstår om ni också gör det! So come on lets hang out!

Ikväll ska vi till famlijen Nilzén och julpyssla och äta gröt tror det kommer bli supermysigt. :)
Ha en skön lördag allihopa!


3 veckor!

I början på veckan ringde jag till Byggebo och sa att jag var intresserad av en utav lägenheterna som jag blev visad men att studielånet är det enda som står i vägen för att jag ska kunna tacka ja till den. Men jag sa att jag skulle prata med studievägledaren så fort jag fick möjlighet och det fick jag igår på rasten så hon hjälpte mig att fylla i ansökan om studielån och idag skickade jag iväg den. Hon sa att det tar upp till 3 veckor innan man får beslutet och det första jag tänkte var att så länge kan dom ju omöjligt ha lägenheten resverad åt mig. Men jag ringde till Byggebo återigen förut och sa som det var och till min stora glädje reserverar dom lägenheten till mitten i december åt mig! Nu håller jag tummarna och hoppas att det slutar som jag vill. Det enda jag önskar mig i födelsedagspresent tror jag inte är så svårt att räkna ut nu!
Idag har jag hemstudier så just nu sitter och jag skriver om de religiösa rörelserna som vi arbetar om nu. Det är nu när man skrivit grunden och kritiken för rörelserna det mer kluriga börjar nämnligen att skriva relation till samhället och definera vad för typ av rörelse dom är. Men tar man en sak i taget så går det nog.
Now back to "the business"!
Ha en skön onsdag!


Det finns en chans...

Det har hänt lite dom senaste dagarna. Pluggandet rullar på dock inte lika fort som det skulle behöva men det känns som att allt blir mycket större än vad man trott och ar dubbelt så långt tid. Idag blev arbetet om revolutionerna klart i alla fall, 13 sidor inte 3-5... redan där sänktes betyget rejält.. Det känns som att man vill för mycket ibland och så blir allt pannkaka istället.. Men jag försökte i alla fall göra något och jag själv tycker jag gjorde mitt bästa sen får man väl se vart det leder.
Har uppsatsen kvar än.. den ska lämnas in på tisdag. Det är så svårt att komma igång och veta hur man ska lägga upp den. Men jag får ta tag i den imorgon..

Hann ut och gå innan det blev mörkt idag. Det var så skönt! Jag bara gick och gick, det tog 10 minuter mindre än det brukar göra att gå den svängen då blir man glad. :) Tycker det är pinsamt att säga egentligen men kroppen känns verkligen lättare och rörligare när man har gått ner 11 nästan 12 kg man kanske inte tror att det gör så mycket skillnad som det gör.
Men nu ska jag berätta lite om vad som hänt för plugget är ju inget ovanligt att jag skriver om ;)
I torsdags fick jag nämligen brev ifrån Byggebo om att jag nu är erbjuden en lägenhet i Kristdala. Visst tänkte jag ifrån början att jag skulle flytta in till stan men sen funderade jag lite.. Hyran är mycket högre och det går trots allt rätt bra bussar mellan Kristdala och Oskarshamn dessutom har jag inte tänkt stanna varken i Oskarshamn eller Kristdala längre än till nästa höst. Så just nu skulle det kännas helt ok att bo i Kristdala, jag skulle ha mitt egna boende i alla fall och det skulle jag blir väldigt nöjd med. Så i fredags åkte mamma och jag och kollade på den men sen blev vi även visade 2 till som ligger precis brevid varandra allihop. Men det är den jag blev tilldelad som jag i så fall tar, hyran är billigast och som student är det väl rätt smart att tänka på det först och främst sen att den även skulle nyrenoveras innan man flyttar in skadar ju ingenstans! Det enda som står i vägen nu är om jag blir beviljad studielån eller inte för just nu har jag ju bara bidraget och det klarar man sig inte på. Tänker också på om bostadsbolget verkligen är så schyssta att dom håller lägenheten åt mig tills jag vet beslutet om lånet men det känns ju inte så och egentligen förstår man dom ju. Dom vill ju få fom uthyrda så fort som möjligt och är det då fler intresserade så går den ju sjävlkalrt vidare till någon annan.
Men jag hoppas i alla fall för jag vill verkligen ha nåt eget! Vi får se vad som händer.
Inte för att någon av er som läser här verkar bry er men morfar är hemma igen och mår rätt så bra på grund av all morfin som han får... Måste säga att det gjort lite ont inombords att ingen frågat någonting om hur det gått med honom..


Orolig

Jag sitter och försöker komma igång med uppsatsen och det gick rätt bra tills för en halvtimme sen då mamma ringer hem från jobbet och säger att Morfar har blivit dålig igen och att dom ska ta en ambulans in till Västervik. Nu sitter jag bara och tänker och oroar mig för hur det kommer att gå. Får ingenting gjort och tårarna är nära..


Ta en kölapp!

Ibland blir jag verkligen så trött på allt.. verkligen allt. Men det var väl inget nytt..
Nästa gång jag blir utbjuden på dejt kan någon då påminna mig om att jag alltid ska tacka nej från och med nu (du) ? Ge mig en örfil så jag får flashbacks till alla om senaste. Är det någon slags curse som vilar över mig eller vad är det här? Alla killar som vill träffa kärleken gå på EN dejt med mig och jag lovar dig att efter den kommer du träffa en tjej fort som tusan! Tröttsamt? En aning bara! Egentligen bryr jag mig inte, inte just om att hitta kärleken på fullt blodigt allvar utan jag vill dejta och ha kul med någon sen om det skulle råka bli seriöst, då är det en bonus. Däremot skulle jag aldrig göra som alla er skithögar som jag "råkat ut för" och dejta flera samtidigt. Det är lågt, riktigt lågt enligt mig i alla fall.
Så alla idioter Could all of you just take a step back and just leave me alone? Jag orkar inte med fler idioter! Ni som har pojkvänner håll hårt i dom (med förutsättning att ni har det bra tillsammans) för de verkar som om alla svärmorsdrömmar emigrerat härifrån?? Eller så undviker dom mig bara, oavsett vilket så orkar jag inte med fler utav er player´s nu.

Tacka vet jag Olle Hedberg.. Jag ska nu sätta mig och drömma mig bort till hans hotellrum där i Stockholm. Du & jag Olle en flaska skumpa - du sitter och jammar bara för mig....
Drömma får man faktiskt alltid göra så det så!


Glad!

Även den här dagen har bestått av plugg. Börjar se slutet på arbetet om revolutionerna men det är en bit kvar än.. det blev så mycket större än vad jag hade trott. Det är utsatt till 3-5 sidor och jag är uppe i 8 nu.. Men det är skönt att ha kommit så långt som jag har i alla fall. Fast ångesten sitter som en klump runt hjärtat för allt man inte har gjort än men tar man en sak i taget så ordnar det sig!
Jag är i alla fall väldigt glad för imorn ska vi på kalas hos Josefine som fyller 20 år om 2 veckor lite drygt! Även om jag verkligen skulle behöva vara hemma och plugga så skiter jag i det imorn för jag vill åka och fira Jossan och träffa släkten. Jag får ligga i desto mer på måndag istället.

Jag känner mig otroligt rastlös ikväll, rastlös och partysugen! Typiskt att bli det när man bara ska vara hemma! :P
Igårkväll hade vi det så mysigt hela famlijen, mamma & pappa hade 28-årig bröllopsdag så mamma lagade en gratäng med fläskfilé och så ungsstekt potatis och rotfrukter. Jättegott! Sen blev det kaffe och tårta framför tvn :)

Läste gårdagens tidning förut och jag blev glad när jag läste delen "Nöje" och rensentionerna av dom senaste släppta albumen där Daniel Adams-Ray var en utav dom resenserade och han fick 4 av 5 fjädrar! Äntligen kan ni sätta ett rättvist betyg på någon som verkligen är bra! Om ni inte kollat in hans album än "Svart,vitt och allt där emellan" så gör det! Hans texter är bara för underbara, brutala men underbara och ärliga!

Gryningspryomanen
"Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd
Jag vill känna mer Ser mer än jag ser
Nåt kommer brännas ner
En miljon på banken men ingenting att leva för
Inget ljus utan mörker jag står i mitten nu
Jag kan se dig från ovan fast jag är under dig
En prostituerad soluppgång när jag blickar ut
Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig
Igår var jag högst upp imorgon är jag nedanför
Jag ser inga gnistor från min egna glöd
Jag vill känna mer ser mer än jag ser
Det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå senaste gången jag minns var jag nog 13 år
Det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå om det slår gnistor är det knappast dig jag tänder på"

Jag bara älskar din förmåga att säga så mycket på en samma gång och låtar som har en text som betyder något är det absolut bästa som finns!
Trevlig fortsatt helg!
Over and out// Frida


Fredag

Nu har jag laddat upp med en skön dusch och frukost så nu ska här pluggas! Känns skönt att det är fredag även om jag inte hunnit ens hälften av allt plugg som jag hade tänkt att jag skulle göra den här veckan.. Men är man slö så är man! Längtar tillbaka till förra fredagen, till Jossan och Linköping. Det är en väldigt trevlig och fin stad!
Men ikväll blir det lugnt och det är väl inte helt fel det heller, mamma ska laga fläskfilé så det blir nog bra fredgasmys!
På söndag kanske vi ska på släktkalas hos Jossan och hennes familj om nu mormor & morfar orkar med det. Men det hoppas jag verkligen att dom gör! Jag vill så gärna träffa Jossan igen och efter speciellt efter det som hänt Usch!
Men nu ska jag ta tag i arbetet om Revolutionerna så det blir klart någon gång och sen är det uppsats i svenska som ska handla om skillnader i vårt svenska språk vet inte alls vilket område jag vill skriva om.. men det löser sig!
Ha en skön fredag!
 

Vad är det för värld?

Jag börjar undra eller börjar det har jag undrat över ett tag nu, vad det är för värld vi lever i. Jag förstår inte hur man kan göra så mot en annan människa. Tårarna börja rinna när jag tänker på hur illa det kunde gått för dig, du hade kunnat försvinna från oss allihopa igår kväll. Men så vill jag inte tänka det viktigaste är att du finns kvar och att du klarade dig utan allvarliga skador.
Hur kan man köra om en person, sedan tvärnita och köra rakt in i bilen man nyss körde som då står still? Vad har man innanför pannbenet då? Hade du ens en tanke på att hon kunde blivit allvarligt skadad eller till och med dött? Och efter att du kört in i henne demolerat hennes bil totalt så sticker du ifrån platsen och lämnar henne helt själv. 
Det är fruktansvärt att någon kan vilja göra en person så illa! Speciellt någon som betyder så otroligt mycket för en själv.
Ni har haft nog med skit långt innan och så händer det här ovanpå allting. Jag förstår inte hur livet kan vara så orättvist mot en del människor medans andra får allt serverat på silverfat? Jag är så ledsen för att det här skulle behöva hända dig, det ska inte hända någon alls över huvudtaget! Fick jag tag på dig din jävel som körde, jag lovar jag kan inte ens vara säker på vad jag skulle gjort med dig.. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag tänker på det men om någon kommer och i princip försöker ta dö på någon i din närhet, är inte det en ganska normal reaktion då? Det tycker jag i alla fall.
Många tankar kommer ägnas åt dig gumman. Pluggandet känns inte som det kommer gå bättre med efter det här. Men jag ska försöka få det gjort och vara glad över att klarade dig.
Jag älskar dig gumman och du vet att jag finns för dig -alltid!


Tårar som rinner

Sitter hemma, ensam. Försöker få ut allt som bara tränger på och vill ut. Jag har skrivit 2 inlägg nu som jag har tagit bort för jag får verkligen ingen ordning på allt som vill ut på en och samma gång. Alla känslor bara yrar omkring runtom mig. Jag känner mig så fruktansvärt ledsen. Jag vill förstå varför, jag vill förstå mig på mig själv. Vill förstå varför jag blir såhär grymt ledsen och uppgiven.
Jag vill skapa mitt egna liv nu. Jag vill komma vidare, göra något jag verkligen vill om dagarna. Studier på Komvux är inget jag trivs med särskilt bra, jag vill bara få det gjort. Men nu måste jag ju gå ännu en termin och det betyder att jag är fast här i 6 månader till innan jag har möjlighet att dra någonstans. Det gör mig så deprimerad, jag orkar inte längre. Jag försöker vara glad, visa mig stark och inte gnälla för mycket men det tynger mig att inte veta när jag kan komma vidare och skapa mitt egna nya liv.
Jag gråter när ingen kan se eller höra, vill inte att någon ska veta. Jag känner mig helt svart inuti och det känns som att det svarta aldrig kommer att försvinna någonsin. Det händer bara mer och mer saker som gör mig svartare och kallare som människa. Jag är rädd att jag inom en snar framtid är en helt känslokall person som inte visar några som helst känslor
för en annan människa. Så är ju inte Frida Ekström! Jag vill varken vara eller bli en annan person än den jag är. Jag blir alltmer tystlåten och inåtvänd. Kände till och med av nu i helgen, att jag blir sån.
Jag är glad för att jag åkte till Josse i helgen, stämmningen var inte som den skulle ha varit. Men visst hade vi kul och det var skönt att träffas och umgås. Önskar bara att utekvällen i fredags hade haft bättre drag och att dom tråkiga saker som hände inte hade hänt.. men alla kvällar kan inte var så top notch som det var förra gången. Men vi hade en bra och mysig helg!
Jag har inte ens börjat plugga idag än.. känns verkligen skit men jag antar att det är "one of thoes days".
 
Jag har nu varit singel i ett år, tiden har gått fort. Jag längtar tillbaka, inte precis till den här tidpunkten för då var man ju ungefär som ett vrak men framåt januari då man började må rätt ok igen och verkligen njöt av att bo och klara sig själv. Då kändes allt bra förutom att man blev arbetslös och pank i princip men jag mådde ändå rätt bra.
Jag tror att jag skulle börja må riktigt bra om jag kunde flytta hemifrån och få ha mitt egna boende och egna liv igen för det hjälpte mig verkligen förra vintern.

"Har du sett den killen där han spela poker, vips han blev miljonär.
Sen har jag sett dom som försvann som leta fimpar på gatan men håller hand.
Eller dom som får trubbel med lagen gör inbrott på natten och pundar på dagen.
Samma snubbar som hatar skvaller pekar ut sina polare som skakar galler.
Livet är så jävla konstigt, man vill förstå men det saknas nånting.
Ha bra minnen med många personer men mycket försvinner när man jagar visioner.
Många ger upp för lätt, jag fattar inte varför det finns tusen sätt?
Om livet är en gåta vem sitter på svaren inte är det jag, ingen som jag känner har det. 
Hej Sebastian heter jag, jag vet inte var jag ska eller vem jag vill va´
jag vet att dom steg jag tar betyder mycket mer för någon annans dag
Hej Sebastian heter jag, jag vet inte var jag ska eller vem jag vill va´
jag vet att dom steg jag tar betyder mycket mer för någon annans dag så jag stannar väl kvar.
Förlåt är ett lustigt ord, en dispans för att det göra det man vill en gång till.
Jag vet att det inte är smart men jag kan inte lita på nån än idag.
Jag kan inte släppa in dom jag kan inte visa Sebastians ingång.
Jag törs inte tro på dom orden dom serverar jag törs inte äta den meningen dom menar.
Jag utgår ifrån att den jag möter är falsk tills dom visar att dom menade allt.
Men ett fel ett litet snedsteg som blir dom luft för mig och du jag menar det.
Vem är du att dömma allting jag gör, jag försöker få klockan ticka fram tills jag dör.
Hej Sebastian heter jag, jag vet inte var jag ska eller vem jag vill va´
jag vet att dom steg jag tar betyder mycket mer för nån annans dag
Hej Sebastian heter jag, jag vet inte var jag ska eller vem jag vill va´
jag vet att dom steg jag tar betyder mycket mer för nån annans dag så jag stannar väl kvar.
Men jag har lärt mig att stänga av jag har lärt mig och blunda och lämna stan. Det är fegt men mitt enda val när jag ser mig omkring är bara pennan kvar.
Många tankar men inga svar, vill beskriva en färg för blinda för barn."
"Jag stannar väl kvar" / Fronda
För mig årets bästa låt.
Over and out// Frida


RSS 2.0