fridaekis

Helgen är över igen och söndagsångesten har i vanlig ordning återfunnit sig och håller dem flesta av oss i ett hårt grepp. Ännu en vecka i "hamsterhjulet" väntar oss eller hur Magnus Betnér ;)
Men jag känner inte att det gör mig någonting, det känns även som min vardag har fyllts med någon mening nu även om den bara innefattar att jag går och tänker och längtar efter dig..
Helgen blev slapp och det var faktiskt skönt att bara få ta det lugnt. Har även hunnit med långpromenader och betat av en del plugg så det inte blir så mycket nu i veckan.
Men nu är det intagning av sängen i raskt takt som gäller!
Godnatt på er!

Då är två dagar på det nya schemat avklarade. Den här terminen känns tråkig och dyster. Ingenting känns roligt, ingen kurs känns rolig och allt roligt folk man läste tillsammans med förra terminen, vart tog dom vägen??
Det här känns verkligen inte som en bra början på terminen, är trött på hela Komvuxgrejen liksom.. Har sökt jobb men det leder ingen vart.. jag vet inte riktigt vad jag vill heller.
En sak vet jag i alla fall och det är att jag är så lycklig! Jag hade verkligen en helt underbar helg i Lund med pojken. Han mötte mig vid stationen när jag kom i torsdags och sen väntade vi en stund på bussen. Sen åkte vi till Sjöbo som ligger ca 4 mil utanför Lund där han bor. När vi var framme gick och vi beställde kinamat, tog en tripp en till Coop medans vi väntade på maten och sen gick vi hem till hans mysiga lägenhet och åt och bara njöt av varandras sällskap resten av kvällen. På fredagen tog vi en rejäl sovmorgon och gjorde oss sedan i ordning för att åka in till Lund för shopping och bio senare på kvällen. Hur mysigt som helst, när vi kom hem såg vi en film och sedan gick vi la och oss. På lördagen hade vi bestämt att vi skulle bowla på dagen och sedan ha mysig hemmakväll, laga mat tillsammans och så. Men när vi skulle boka en bana så var hela hallen redan bokad så det blev en lugn slapp dag hela dagen istället, inte mig emot! Vi tog en skön och mysig promenad innan vi gick handlade allt till kvällen. Det var så himla mysigt! Att känna dom där känslorna för någon annan igen, det känns obeskrivligt underbart! Speciellt för honom, jag kan inte riktigt förstå att jag träffat någon så underbar och fin på alla sätt och vis. Söndagen där emot var mindre rolig.. när man återigen skulle sätta sig på tåget men den här gången åt andra hållet - hemåt. Det kändes fruktansvärt jobbigt, det knöt ihop sig fullständigt inombords. Fick svälja hårt några gånger för att kunna hålla gråten borta tills jag satt mig på tåget. När jag såg din sorgsna blick ville jag bara vända om och gå av tåget och följa med dig hem tillbaka igen.
Visst blir det lite lättare för varje dag som går hur dumt det än låter men man vänjer sig liksom vid saknaden på något sätt. Jag försöker även tänka att varje dag som går för det mig en dag närmare att vi träffas igen. Jag vill inte gå omkring och vara ledsen, jag vill verkligen vara lycklig för att jag träffat dig nu!

Fattar ni hur tråkigt det är att blogga när ingen kommenterar över huvudtaget? Visst jag bloggar inte enbart för att jag vill få kommentarer men det blir sjukt mycket roligare om man får någon sorts feedback då och då. Några bad om att få se bilder när jag hade klippt mig. Kommenterar någon? NEEEJ! Varför ber ni om bilder då??
Det är säkert jag som är trög eller nått men har jag bett om bild av någon på någonting så kommenterar jag alltid för att säga att det var fint eller liknande för jag vet att det gör en person glad av att få höra det. Men ni gör inte det så då vet vi ju vart vi står. Okej fine, skit i det då liksom. Förvänta er inga kommentarer ifrån mig heller i fortsättningen.
Hört talas om "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" läs inte bara orden utan förstå innebörden också mina vänner...

PS. Ni som känner mig vet att inlägget är ihopblandat med en stor portion Ironi men jag är allvarlig samtidigt. Jag trodde liksom att man bad om att få se bild för att man vill säga att det var jättefint eller skitfult om man nu tyckte det. Jag gör inte en stor grej av en liten skitsak av det här. För jag gör ingen stor grej av det jag säger bara att det är kul att få uppskattning och en gnutta uppmärksamhet då och då. Och rynka inte på näsan åt mig nu för uppmärksamhet vill/behöver alla människor vare sig det är i stora mängder om precis allt dygnet runt eller om man nöjer sig med att få en kommentar om sin nya frilla som folk bett om att få se.
Nu har jag tjatat färdigt.

När man står och kollar på sig själv i spegeln, varför kan man inte koncentrera sig på dom sakerna man tycker om med sig själv istället för att fokusera och tänka på det man inte tycker om med sin kropp?
Vi tjejer måste lära oss att tycka om våra kroppar oavsett hur de ser ut. Smal, mullig, stora bröst, små bröst, liten rumpa, stor rumpa ja ni fattar grejen. Varför är det så svårt att tycka om sig själv? Svår fråga att svara på men det hela sitter väl inuti, speciellt inne i huvudet. I alla fall är det hos mig själv. Jag har intalat mig så länge nu att jag inte duger, att jag är för tjock, att jag inte är värd att bli älskad för att jag inte har utseendet till att hitta en kille som älskar mig för att jag är jag och ingen annan. I början när jag var nybliven singel intalade jag till och med mig själv att jag blev dumpad för att han tröttnade på mitt fula utseende, att han ville hitta någon ny som var mycket snyggare än mig..
Det har med tiden blivit bättre, under året som gått. Min syn på mig själv har förbättrats en hel del under det här året faktiskt. Jag har lyckats gå ner ca 11 kg, jag har rest mig upp efter den värsta persen och sorgen jag har varit med om hitills i mitt liv.. Jag trodde aldrig det var möjligt men det var det, det gäller att bara hitta styrkan till det. Har du den och även viljan så fixar du allt! När du sen känner att du klarat det och börjar ta lite mer stadigare steg på jorden känns det bättre och bättre. Även om jag önskar att jag mådde bättre än vad jag gör så är jag ändå tacksam för att jag mår som jag mår idag. Det finns nästan alltid dom som har det värre än dig själv om det nu är till någon tröst..
Men tillbaka till det där med att tycka om sig själv och se tillbaka på den i spegeln med stolthet och inte med missnöjdhet tror jag är något man verkligen får kämpa sig till om man nu inte redan har den förmågan.
För visst är det väl så att det är svårt att hitta en kille som älskar en för den man är om man inte själv gör det?
Jag ska försöka bli bättre på detta, tänka på vad jag är nöjd med istället för det jag inte är nöjd med och börja jobba på att acceptera det som jag är missnöjd med. För vi människor som är lite mer nere på jorden och inte har cash att sprida runt omkring oss och ha möjligheten till att köpa oss en ny och "finare" kropp så är det väl just den möjligheten som finns?
Att helt enkelt lära sig att leva med våra brister och acceptera oss själva precis som dom fina människor vi är!
Jag skulle nog inte ens köpa mig en ny kropp om jag hade möjlighet till det faktiskt. Skulle ni?
Nu är det läggdags! God natt på er!

Då var man ett år äldre och fyllda 22 år. Jag börjar känna mig gammal, helt ärligt. Även att alla säger "Men hallå du är 22 då är man inte gammal" men jag känner mig ändå gammal. Det kanske är att ju fler år som går så förstår man att man ska föreställa vuxen nu, ta ansvar för sina handlingar man gör, men även det man inte gör vilket oftast inte är så roligt kanske rent av jobbigt. På något vis är det svårt att förstå att man nu är vuxen även om man har varit det ett par år nu, ändå stannar man upp ibland och funderar på vart fasen tiden tog vägen egentligen..
Men det är klart att det är skönt att vara vuxen! Man gör precis vad man vill när man vill utan att någon lägger sig i förhoppningsvis.. Det var precis det här jag skrev om i min uppsats på nationella provet i svenskan nu i veckan. Valde ämnet "Pinsamma föräldrar" man skulle skriva en krönika som sedan skickade in till en tidning. Blev rätt nöjd och hoppas på ett VG men det känns som det inte var tillräckligt... Jag läser ju svenska för att få upp betyget till ett VG men men det finns ämnen som är betydligt viktigare för mig. Som matten till exempel.. det känns verkligen inte bra någonstans med den. Jag har så svårt att hänga med, jag har svårt att ta in så pass mycket som vi går i genom på en lektion det fastnar liksom inte. När jag precis förstått grejen med en grej börjar vi på en ny och det andra är bortblåst. Vi har haft två prov och jag har fått IG på båda två.. Nu är jag så efter som man bara kan bli.. Jag har inte gjort matteläxan sen jag vet inte när, jag brukar inte vara sån. Som bara ger upp och samlar på sig tills det är helt kört.. Men när det gäller matte och jag inte förstår så flyr jag hellre för att det verkar som den lättaste vägen. Förra veckan kom på våran mattelärare på att jag kan få stöd i matten... Bra jobbat!! Två veckor innan nationella provet, då allt avgörs då betyget sätts på spel det är då det gäller.. I fredags var jag på första stödlektionen.. Stödläraren var bra men jag märkte hur jävla dålig jag är.. Grunderna sitter inte ens längre. Imorn ska jag ha stöd igen men det är troligen den sista som hinns med innan provet eftersom stödläraren har hand om ALLA som behöver stöd + invandrarna som läser svenska som också behöver mer hjälp. Alltså fick jag två lektioner till att lära mig 6 kaptiel på så det riktigt sitter till nationella och jag fixar ett godkänt. Jag fattar inte hur ni tänker, hade någon ens öppnat käften och berättat att det finns en stödlärare så hade jag fixat stöd själv för länge sen!!
Nu känns allt bara kört och återigen har jag inte fixat nåt godkänt i matte A. Jag måste verkligen vara såå trög, det måste fattas många kromosomer innanför pannbenet. Det gör mig så fruktansvärt frustrerad och ledsen! Vet ni vad det värsta är? Man får inte läsa kursen igen nu på vårterminen utan måste vänta ett år för att få läsa den igen!
Jag kommer aldrig komma härifrån, det jag helst av allt vill. Dessutom börjar jag känna vad jag skulle vilja läsa vidare till men det gick också åt helvete i fredags eftersom man måste behörighet i matte B till den utbildningen. Klarar man inte matte A klarar man aboslut inte B-kursen.
Jag blir så trött.. Inget går ju min väg. Det är 1 ½ vecka kvar till jullov nu och jag känner mig så otroligt opepp på hela pluggrejen.. Just nu vill jag absolut inte tillbaka till skolbänken efter jul men vad har jag för val om jag inte vill gå hemma och bli psykiskt störd? För jobb finns det inga här omkring. Jag är 22 år och helt jävla vilsen. Jag vet att jag inte är ensam om att vara det och jag vet att jag inte är den enda som har problem men det har jag heller inte påstått. Jag skriver inte det här för att få nåt jäkla medlidande av er för det är inte det jag är ute efter. Jag är ute efter att få ur mig allt som jag vill ha ut. Bästa sättet för mig är att skriva ut allt. Om det sen är roande läsning för er är väl knappast troligt..

Lördagen är här och jag sitter som vanligt och pluggar.. Jag känner att det gärna får ta slut nu snart. Hur jag än vrider och vänder på mig så räcker tiden aldrig till. Det är så enormt mycket nu. Jag skulle verkligen behöva ett miljö ombyte ett par dagar, det skulle inte sitta fel någonstans. Ibland känns det bara som enda stor kletig gröt i huvudet. Bodde jag inte hemma skulle antagligen inte ens till att äta. Och jag kanske ska flytta hemifrån och även då fortsätta plugga... undrar hur det kommer gå.. Men jag tror man blir mer effektiv när man bor själv. Det märker jag när jag pluggar och är ensam hemma det händer så mycket mer då.
Men jag saknar mina vänner så det gör ont i hjärtat och ända in i själen på mig. Jag förstår mig inte på er som både hinner med allt i skolan och hinner med att ha fritid. Men jag beundrar er självklart önskar bara jag själv var sådan också. Och andra sidan är det ingen som hör av sig och vill hitta på något med mig heller så man känner sig ju inte saknad precis. Jag erkänner att jag själv också är dålig på att höra av mig till er men när man aldrig hör något från dom som lever ett liv som är tvärtemot ens eget så känns det bara som jag stör, det kanske är vrickat att känna så men det är så jag känner. Jag ska aldrig bli likadan igen när jag träffar någon som jag var när jag hade pojkvän förut. Aldrig! Bara umgås med honom, skita i mina vänner i princip aldrig höra av sig utan bara va en jäkla toffel som aldrig säger ja till att hitta på något. Never agian! Nu vet jag ju hur det går efteråt när pojkvännen inte finns längre. Alla har tröttnat och skiter fullständigt i en och jag förstår er fullt ut. Men är det så att ni skulle få lust att hänga någon gång så är det mer än välkommet för jag känner mig bortglömd och jag förstår om ni också gör det! So come on lets hang out!

Ikväll ska vi till famlijen Nilzén och julpyssla och äta gröt tror det kommer bli supermysigt. :)
Ha en skön lördag allihopa!

I början på veckan ringde jag till Byggebo och sa att jag var intresserad av en utav lägenheterna som jag blev visad men att studielånet är det enda som står i vägen för att jag ska kunna tacka ja till den. Men jag sa att jag skulle prata med studievägledaren så fort jag fick möjlighet och det fick jag igår på rasten så hon hjälpte mig att fylla i ansökan om studielån och idag skickade jag iväg den. Hon sa att det tar upp till 3 veckor innan man får beslutet och det första jag tänkte var att så länge kan dom ju omöjligt ha lägenheten resverad åt mig. Men jag ringde till Byggebo återigen förut och sa som det var och till min stora glädje reserverar dom lägenheten till mitten i december åt mig! Nu håller jag tummarna och hoppas att det slutar som jag vill. Det enda jag önskar mig i födelsedagspresent tror jag inte är så svårt att räkna ut nu!
Idag har jag hemstudier så just nu sitter och jag skriver om de religiösa rörelserna som vi arbetar om nu. Det är nu när man skrivit grunden och kritiken för rörelserna det mer kluriga börjar nämnligen att skriva relation till samhället och definera vad för typ av rörelse dom är. Men tar man en sak i taget så går det nog.
Now back to "the business"!
Ha en skön onsdag!

Det har hänt lite dom senaste dagarna. Pluggandet rullar på dock inte lika fort som det skulle behöva men det känns som att allt blir mycket större än vad man trott och ar dubbelt så långt tid. Idag blev arbetet om revolutionerna klart i alla fall, 13 sidor inte 3-5... redan där sänktes betyget rejält.. Det känns som att man vill för mycket ibland och så blir allt pannkaka istället.. Men jag försökte i alla fall göra något och jag själv tycker jag gjorde mitt bästa sen får man väl se vart det leder.
Har uppsatsen kvar än.. den ska lämnas in på tisdag. Det är så svårt att komma igång och veta hur man ska lägga upp den. Men jag får ta tag i den imorgon..

Hann ut och gå innan det blev mörkt idag. Det var så skönt! Jag bara gick och gick, det tog 10 minuter mindre än det brukar göra att gå den svängen då blir man glad. :) Tycker det är pinsamt att säga egentligen men kroppen känns verkligen lättare och rörligare när man har gått ner 11 nästan 12 kg man kanske inte tror att det gör så mycket skillnad som det gör.
Men nu ska jag berätta lite om vad som hänt för plugget är ju inget ovanligt att jag skriver om ;)
I torsdags fick jag nämligen brev ifrån Byggebo om att jag nu är erbjuden en lägenhet i Kristdala. Visst tänkte jag ifrån början att jag skulle flytta in till stan men sen funderade jag lite.. Hyran är mycket högre och det går trots allt rätt bra bussar mellan Kristdala och Oskarshamn dessutom har jag inte tänkt stanna varken i Oskarshamn eller Kristdala längre än till nästa höst. Så just nu skulle det kännas helt ok att bo i Kristdala, jag skulle ha mitt egna boende i alla fall och det skulle jag blir väldigt nöjd med. Så i fredags åkte mamma och jag och kollade på den men sen blev vi även visade 2 till som ligger precis brevid varandra allihop. Men det är den jag blev tilldelad som jag i så fall tar, hyran är billigast och som student är det väl rätt smart att tänka på det först och främst sen att den även skulle nyrenoveras innan man flyttar in skadar ju ingenstans! Det enda som står i vägen nu är om jag blir beviljad studielån eller inte för just nu har jag ju bara bidraget och det klarar man sig inte på. Tänker också på om bostadsbolget verkligen är så schyssta att dom håller lägenheten åt mig tills jag vet beslutet om lånet men det känns ju inte så och egentligen förstår man dom ju. Dom vill ju få fom uthyrda så fort som möjligt och är det då fler intresserade så går den ju sjävlkalrt vidare till någon annan.
Men jag hoppas i alla fall för jag vill verkligen ha nåt eget! Vi får se vad som händer.
Inte för att någon av er som läser här verkar bry er men morfar är hemma igen och mår rätt så bra på grund av all morfin som han får... Måste säga att det gjort lite ont inombords att ingen frågat någonting om hur det gått med honom..

Jag sitter och försöker komma igång med uppsatsen och det gick rätt bra tills för en halvtimme sen då mamma ringer hem från jobbet och säger att Morfar har blivit dålig igen och att dom ska ta en ambulans in till Västervik. Nu sitter jag bara och tänker och oroar mig för hur det kommer att gå. Får ingenting gjort och tårarna är nära..

Ibland blir jag verkligen så trött på allt.. verkligen allt. Men det var väl inget nytt..
Nästa gång jag blir utbjuden på dejt kan någon då påminna mig om att jag alltid ska tacka nej från och med nu (du) ? Ge mig en örfil så jag får flashbacks till alla om senaste. Är det någon slags curse som vilar över mig eller vad är det här? Alla killar som vill träffa kärleken gå på EN dejt med mig och jag lovar dig att efter den kommer du träffa en tjej fort som tusan! Tröttsamt? En aning bara! Egentligen bryr jag mig inte, inte just om att hitta kärleken på fullt blodigt allvar utan jag vill dejta och ha kul med någon sen om det skulle råka bli seriöst, då är det en bonus. Däremot skulle jag aldrig göra som alla er skithögar som jag "råkat ut för" och dejta flera samtidigt. Det är lågt, riktigt lågt enligt mig i alla fall.
Så alla idioter Could all of you just take a step back and just leave me alone? Jag orkar inte med fler idioter! Ni som har pojkvänner håll hårt i dom (med förutsättning att ni har det bra tillsammans) för de verkar som om alla svärmorsdrömmar emigrerat härifrån?? Eller så undviker dom mig bara, oavsett vilket så orkar jag inte med fler utav er player´s nu.

Tacka vet jag Olle Hedberg.. Jag ska nu sätta mig och drömma mig bort till hans hotellrum där i Stockholm. Du & jag Olle en flaska skumpa - du sitter och jammar bara för mig....
Drömma får man faktiskt alltid göra så det så!