fridaekis

Då är två dagar på det nya schemat avklarade. Den här terminen känns tråkig och dyster. Ingenting känns roligt, ingen kurs känns rolig och allt roligt folk man läste tillsammans med förra terminen, vart tog dom vägen??
Det här känns verkligen inte som en bra början på terminen, är trött på hela Komvuxgrejen liksom.. Har sökt jobb men det leder ingen vart.. jag vet inte riktigt vad jag vill heller.
En sak vet jag i alla fall och det är att jag är så lycklig! Jag hade verkligen en helt underbar helg i Lund med pojken. Han mötte mig vid stationen när jag kom i torsdags och sen väntade vi en stund på bussen. Sen åkte vi till Sjöbo som ligger ca 4 mil utanför Lund där han bor. När vi var framme gick och vi beställde kinamat, tog en tripp en till Coop medans vi väntade på maten och sen gick vi hem till hans mysiga lägenhet och åt och bara njöt av varandras sällskap resten av kvällen. På fredagen tog vi en rejäl sovmorgon och gjorde oss sedan i ordning för att åka in till Lund för shopping och bio senare på kvällen. Hur mysigt som helst, när vi kom hem såg vi en film och sedan gick vi la och oss. På lördagen hade vi bestämt att vi skulle bowla på dagen och sedan ha mysig hemmakväll, laga mat tillsammans och så. Men när vi skulle boka en bana så var hela hallen redan bokad så det blev en lugn slapp dag hela dagen istället, inte mig emot! Vi tog en skön och mysig promenad innan vi gick handlade allt till kvällen. Det var så himla mysigt! Att känna dom där känslorna för någon annan igen, det känns obeskrivligt underbart! Speciellt för honom, jag kan inte riktigt förstå att jag träffat någon så underbar och fin på alla sätt och vis. Söndagen där emot var mindre rolig.. när man återigen skulle sätta sig på tåget men den här gången åt andra hållet - hemåt. Det kändes fruktansvärt jobbigt, det knöt ihop sig fullständigt inombords. Fick svälja hårt några gånger för att kunna hålla gråten borta tills jag satt mig på tåget. När jag såg din sorgsna blick ville jag bara vända om och gå av tåget och följa med dig hem tillbaka igen.
Visst blir det lite lättare för varje dag som går hur dumt det än låter men man vänjer sig liksom vid saknaden på något sätt. Jag försöker även tänka att varje dag som går för det mig en dag närmare att vi träffas igen. Jag vill inte gå omkring och vara ledsen, jag vill verkligen vara lycklig för att jag träffat dig nu!