Är vi bortglömda?
Lördagen är här och jag sitter som vanligt och pluggar.. Jag känner att det gärna får ta slut nu snart. Hur jag än vrider och vänder på mig så räcker tiden aldrig till. Det är så enormt mycket nu. Jag skulle verkligen behöva ett miljö ombyte ett par dagar, det skulle inte sitta fel någonstans. Ibland känns det bara som enda stor kletig gröt i huvudet. Bodde jag inte hemma skulle antagligen inte ens till att äta. Och jag kanske ska flytta hemifrån och även då fortsätta plugga... undrar hur det kommer gå.. Men jag tror man blir mer effektiv när man bor själv. Det märker jag när jag pluggar och är ensam hemma det händer så mycket mer då.
Men jag saknar mina vänner så det gör ont i hjärtat och ända in i själen på mig. Jag förstår mig inte på er som både hinner med allt i skolan och hinner med att ha fritid. Men jag beundrar er självklart önskar bara jag själv var sådan också. Och andra sidan är det ingen som hör av sig och vill hitta på något med mig heller så man känner sig ju inte saknad precis. Jag erkänner att jag själv också är dålig på att höra av mig till er men när man aldrig hör något från dom som lever ett liv som är tvärtemot ens eget så känns det bara som jag stör, det kanske är vrickat att känna så men det är så jag känner. Jag ska aldrig bli likadan igen när jag träffar någon som jag var när jag hade pojkvän förut. Aldrig! Bara umgås med honom, skita i mina vänner i princip aldrig höra av sig utan bara va en jäkla toffel som aldrig säger ja till att hitta på något. Never agian! Nu vet jag ju hur det går efteråt när pojkvännen inte finns längre. Alla har tröttnat och skiter fullständigt i en och jag förstår er fullt ut. Men är det så att ni skulle få lust att hänga någon gång så är det mer än välkommet för jag känner mig bortglömd och jag förstår om ni också gör det! So come on lets hang out!
Ikväll ska vi till famlijen Nilzén och julpyssla och äta gröt tror det kommer bli supermysigt. :)
Ha en skön lördag allihopa!
