fridaekis

Det känns som att jag skriver endast för mig själv nu för tiden.. Ingen verkar hitta hit längre. Men skitsamma jag fortsätter skriva för att det är skönt att få ur sig saker eller så lägger jag ner skiten inom kort.

Jag har många tankar om allt möjligt som rör sig i huvudet.
När man är nykär och gärna umgås med sin nya kärlek får man alltid stå ut med att höra att man blivit en toffel, att man "väljer bort" sina vänner för att umgås med sin pojk/flickvän. Vännerna känner sig ofta bortglömda och att de hamnar åt sidan.
Visst är det väldigt lätt hänt att det blir så och så känner även jag, att vännerna kommer lite i andra hand. Det är absolut ingen rolig känsla. Men! Det här är inget som har förändrats sen jag träffat Björn, det var redan såhär innan jag träffade honom och det är inte bara jag som har satt mina vänner i andra hand. Mina vänner hör av sig precis lika lite nu som då. Allt jäkla tjat om att man slutar höra av sig när man träffat någon behöver inte bara bero på personen som träffat någon. Vännerna behöver inte sluta höra av sig bara för att "hon har skaffat kille nu". Jag förstår inte logiken i det resonemanget och det är precis därför att det inte finns någon. Jag säger inte nu att jag är jättebra på att höra av mig till mina vänner och umgås med dem men jag känner totalt bortglömd av mina vänner ärligt talat. För det är inte bara en gång man har fått höra att dom är upptagna när man hört av sig för att sen i efterhand fått reda på att de har umgåtts med någon annan. Ni får umgås med andra hur mycket ni vill det är inte det som är poängen utan att ni sagt till mig att ni inte har tid för att sedan ha tid för någon annan.

Innan jag träffade Björn kände jag mig alltid alltid alltid sjukt ensam jämt, alltid. Jag känner mig fortfarande ensam när vi är ifrån varandra men när vi är tillsammans mår jag så otroligt bra. Jag känner att någon bryr sig om just mig, att någon lyssnar och finns där. Björn är inte bara min kärlek, han är en väldigt bra vän också.

På tal om vänner. Jag har tänkt väldigt mycket på Facebook och dess nytta de senaste dagarna. Hur många av oss har inte en massa "vänner" där som man inte ens vet vilka de är? Hur många av oss har inte vänner där som man inte ens hälsar på på stan? Facebook är en fantasivärld där alla tror att man är vän med alla. Facebook är ett ställe där du har svårt att veta vilka som är dina riktiga vänner och vilka bara som är ytliga vänner. När du skriver något i din status som gör just dig glad, något du har gjort eller ska göra och ingen alls kommenterar den så blir man rent av ledsen eftersom alla andra får sina kommenterade hela tiden. Jag tycker Facebook håller på att bli något negativt, en slags sida där folk kan läsa ut din populäritet efter dina gillade eller kommenterade statusar. En del lägger bara till en massa folk som vänner för att ha så många som möjligt. Det är omöjligt för en enda människa att vara hyffsat nära vän med 500 personer...
Jag funderar seriöst på att lägga ner min.. det ger mig ingenting längre, man blir bara ledsen när ingen verka bry sig om vad man lägger upp.
Jag kanske överreagerar men jag skriver åtminstonde precis de känslor som kommer ifrån hjärtat.

Jag har nu börjat jobba och än så länge så fungerar det bra och det hoppas jag det kommer fortsätta med. Jag tänker inte sitta här och skriva om saker som Björn och jag hittat på på egen hand eller med Liam för ingen bryr sig, ingen av er kommenterar och det gör det hela meningslöst att sitta och skriva om saker som man gjort som betyder mycket för en själv.. Ibland känns det till och med som att folk i ens omgivning blir bittra när någon är lite för lycklig än vad dom själva är. Det är inte enda som har sagt till mig att dom är glada för min skull över att jag har träffat Björn och gått vidare med mitt liv eller så har jag väl bara missat det...