Prestationsångesten sätter in..
Känner verkligen av pressen jag har på mig själv nu. Man ska aldrig börja tro något om sig själv för det är då allt går åt helvete. Jag tycker jag kämpar på bra, jag skiter inte i att plugga och jag tycker själv att jag lägger ner rätt mycket tid på det. Men inte tillräckligt tydligen.. Jag får väl börja lägga ner ännu mer tid på det nu då. Allt jag känner är besvikelse på mig själv. Fick tillbaka provet i Historia idag.. G+! Jag hatar det betyget Varför finns det ens??
Fyra poäng ifrån VG, jag blir så arg på mig själv. Klarar ju ingenting! Men det var ju roligt så länge man fick tro att man hade chans att få VG i den kursen verkligen.. kul. Hur kunde jag ens tro det?
Matteprovet.. ja törs man ens hoppas på G på det nu då lr? Knappast. Jag har gjort provet i alla fall..
Jag blir så besviken på mig själv så jag bara har lust att börja gråta och aldrig sluta.
Det är en tung dag, jag vet att jag gör för er en liten sak till en stor men för mig känns det som ett nederlag.
Känner verkligen hur dom där känslorna griper tag i mig igen känslorna av deprission eller vad det nu är. Jag har ingen inspiration till att fortsätta alls.. känner mig bara misslyckad.
Jag kanske inte ens förtjänar helgen i Linköping? Kanske ska vara hemma och plugga även den helgen? Så man kommer någonstans någon gång, jag trodde jag var duktig i skolan.
Om knappt 2 veckor ska jag göra Högskoleprovet, till vilken nytta då? Lyckas jag inte bättre på Komvux än vad jag gör så kommer jag garanterat inte in på någon Högskola och klarar inte högskoleprovet heller.
Planen för imorgon ändrades också det gör ju heller ingenting bättre.
Varför händer det mig om och om igen?
Varför bryr jag mig ens?
Det finns ingen kärlek att få, varför gå på dejt som ändå blir inställd varenda gång.
Alltid samma sak, vem det än är så gör dom samma sak.
Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Har ni gått ihop och bestämt er för att knäcka mig?
Nu finns inget hopp kvar och inget motstånd kvar mot att bli sårad.
Jag är totalt förbrukad nu, hoppas jag aldrig kommer på tanken igen.
Känner mig så fruktansvärt ensam jämt men från och med nu är jag en ensam varg.
Fyra poäng ifrån VG, jag blir så arg på mig själv. Klarar ju ingenting! Men det var ju roligt så länge man fick tro att man hade chans att få VG i den kursen verkligen.. kul. Hur kunde jag ens tro det?
Matteprovet.. ja törs man ens hoppas på G på det nu då lr? Knappast. Jag har gjort provet i alla fall..
Jag blir så besviken på mig själv så jag bara har lust att börja gråta och aldrig sluta.
Det är en tung dag, jag vet att jag gör för er en liten sak till en stor men för mig känns det som ett nederlag.
Känner verkligen hur dom där känslorna griper tag i mig igen känslorna av deprission eller vad det nu är. Jag har ingen inspiration till att fortsätta alls.. känner mig bara misslyckad.
Jag kanske inte ens förtjänar helgen i Linköping? Kanske ska vara hemma och plugga även den helgen? Så man kommer någonstans någon gång, jag trodde jag var duktig i skolan.
Om knappt 2 veckor ska jag göra Högskoleprovet, till vilken nytta då? Lyckas jag inte bättre på Komvux än vad jag gör så kommer jag garanterat inte in på någon Högskola och klarar inte högskoleprovet heller.
Planen för imorgon ändrades också det gör ju heller ingenting bättre.
Varför händer det mig om och om igen?
Varför bryr jag mig ens?
Det finns ingen kärlek att få, varför gå på dejt som ändå blir inställd varenda gång.
Alltid samma sak, vem det än är så gör dom samma sak.
Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Har ni gått ihop och bestämt er för att knäcka mig?
Nu finns inget hopp kvar och inget motstånd kvar mot att bli sårad.
Jag är totalt förbrukad nu, hoppas jag aldrig kommer på tanken igen.
Känner mig så fruktansvärt ensam jämt men från och med nu är jag en ensam varg.
Kommentarer
Trackback
