Comeback?
Den här veckan har börjat mycket bättre än vad förra veckan gjorde. Fick reda på resultatet på provet i Psykologi, VG med 4 poäng ifrån MVG. Om jag skyter nu? Ja det kan ni ger er på att gör jag det känns som jag är lite värd det. Igårkväll satt jag och räknade matten som vi hade läxa i tills idag det tog 4 timmar men så förstod jag det mesta också. Det gäller att inte ge upp och matten som jag har svårt för gäller det särskilt för att inte ge upp med det är bara att försöka och göra sitt bästa. Idag på mattelektionen kändes det jobbigt igen för det blev så krångliga saker vi gick in på men jag hoppas jag förstår när jag sätter mig med det imorgon i lugn och ro.
Vi har hemstudier imorgon och jag har väldigt mycket att göra egentligen är det bara Religion vi har imorgon men jag måste hinna med läxan i matten och alla uppgifter i svenskan också. Skulle även behöva öva inför Högskoleprovet som äger rum på lördag! Det känns overkligt att jag ska göra det på något vis vet inte alls varför. Det är ju bara knappt 2 veckor sen jag kom på att det är den 23:e vi ska göra det! Det har känts så långt bort och så helt plötsligt är det NU på lördag.. Det känns om det inte kommer gå så bra men det är ju första gången och blir det så uruselt kan man alltid göra om det i vår sen.
Det som annars händer vet jag inte om jag varken vill eller har lust att skriva om här och nu..
Jag är i alla fall väldigt glad och lättad över att Morfar fick komma hem ifrån Sjukhuset idag efter att ha legat inlagd nästan en vecka. Jag vet att du är 93 år och din kropp börjar bli trött nu med all rätt men var kvar hos oss så länge du orkar kämpa för du är en riktig kämpe Morfar!
Samtidigt vill jag att du ska lova oss att släppa taget när du verkligen inte orkar längre.
Det andra handlar väl mest om kärlek.. om det nu finns någon för mig.
Jag är förvirrad med hur jag känner och vad jag vill. Jag är sugen på kärleken igen men vet samtidigt inte om jag är redo för den egentligen. Så fort någon kommer för nära så stöter jag bort dom..
Jag antar att jag fortfarande är rädd för att bli sårad igen.
Samtidigt har jag absolut ingen bråska med att hitta en kille nu, jag trivs bättre än jag trodde jag skulle göra som singel.
Tänk snart har jag varit singel i ett år och det känns fortfarande helt ok. "Från ett sånt förhållande tar det tid att tända av" precis som i Maskinens - Kärlek vid sista ögonkastet. Man ska inte ha för bråttom med att träffa någon ny efter ett 4-årigt långt förhållande. Jag vill vara bombsäker på att jag kommit över personen innan jag träffar någon ny. Har för mig att det tog slut någon gång av slutet i oktober och sista helgen i oktober. Men det här årets sista helg i oktober kommer bli helt olikt förra året! Det kommer inte vara något ledsamt alls, då drar jag nämligen till Linköping och Partar hårt tillsammans med 2 singelbrudar! Kan man fira sitt egna år bättre? Skulle inte tro det!
Jag önskar ni alla visste all den uppmärksamhet jag får av killar för en del av er som läser skulle inte tro era öron om ni visste! Men någonting har man ju i alla fall och det känns så fantastiskt att känna av uppmärksamhet, det gör mycket för det dåliga självförtroendet!
Även om jag egentligen inte vill erkänna det så vägrar jag sluta tro på kärleken. Jag kommer fortsätta tro att det finns någon för mig och att vi förhoppningsvis träffas någon gång i framtiden, när tiden är inne. Men som sagt just nu har jag inget emot att vänta på den tills allt känns bra.
Men nu ska jag ta och krypa ner i sängen så jag kommer upp i någorlunda tid imorn. Kommer ha hela huset för mig själv nästan hela dagen imorn finns inget bättre när man verkligen behöver plugga plugga plugga i lugn och ro!
Godnatt!
Over and out// Frida
Vi har hemstudier imorgon och jag har väldigt mycket att göra egentligen är det bara Religion vi har imorgon men jag måste hinna med läxan i matten och alla uppgifter i svenskan också. Skulle även behöva öva inför Högskoleprovet som äger rum på lördag! Det känns overkligt att jag ska göra det på något vis vet inte alls varför. Det är ju bara knappt 2 veckor sen jag kom på att det är den 23:e vi ska göra det! Det har känts så långt bort och så helt plötsligt är det NU på lördag.. Det känns om det inte kommer gå så bra men det är ju första gången och blir det så uruselt kan man alltid göra om det i vår sen.
Det som annars händer vet jag inte om jag varken vill eller har lust att skriva om här och nu..
Jag är i alla fall väldigt glad och lättad över att Morfar fick komma hem ifrån Sjukhuset idag efter att ha legat inlagd nästan en vecka. Jag vet att du är 93 år och din kropp börjar bli trött nu med all rätt men var kvar hos oss så länge du orkar kämpa för du är en riktig kämpe Morfar!
Samtidigt vill jag att du ska lova oss att släppa taget när du verkligen inte orkar längre.
Det andra handlar väl mest om kärlek.. om det nu finns någon för mig.
Jag är förvirrad med hur jag känner och vad jag vill. Jag är sugen på kärleken igen men vet samtidigt inte om jag är redo för den egentligen. Så fort någon kommer för nära så stöter jag bort dom..
Jag antar att jag fortfarande är rädd för att bli sårad igen.
Samtidigt har jag absolut ingen bråska med att hitta en kille nu, jag trivs bättre än jag trodde jag skulle göra som singel.
Tänk snart har jag varit singel i ett år och det känns fortfarande helt ok. "Från ett sånt förhållande tar det tid att tända av" precis som i Maskinens - Kärlek vid sista ögonkastet. Man ska inte ha för bråttom med att träffa någon ny efter ett 4-årigt långt förhållande. Jag vill vara bombsäker på att jag kommit över personen innan jag träffar någon ny. Har för mig att det tog slut någon gång av slutet i oktober och sista helgen i oktober. Men det här årets sista helg i oktober kommer bli helt olikt förra året! Det kommer inte vara något ledsamt alls, då drar jag nämligen till Linköping och Partar hårt tillsammans med 2 singelbrudar! Kan man fira sitt egna år bättre? Skulle inte tro det!
Jag önskar ni alla visste all den uppmärksamhet jag får av killar för en del av er som läser skulle inte tro era öron om ni visste! Men någonting har man ju i alla fall och det känns så fantastiskt att känna av uppmärksamhet, det gör mycket för det dåliga självförtroendet!
Även om jag egentligen inte vill erkänna det så vägrar jag sluta tro på kärleken. Jag kommer fortsätta tro att det finns någon för mig och att vi förhoppningsvis träffas någon gång i framtiden, när tiden är inne. Men som sagt just nu har jag inget emot att vänta på den tills allt känns bra.
Men nu ska jag ta och krypa ner i sängen så jag kommer upp i någorlunda tid imorn. Kommer ha hela huset för mig själv nästan hela dagen imorn finns inget bättre när man verkligen behöver plugga plugga plugga i lugn och ro!
Godnatt!
Over and out// Frida
Kommentarer
Trackback
