fridaekis

Efter en del pepptalk från både vänner och släktingar så känner jag mig bättre till mods.  Jag tror att jag blir så rädd när jag får tillbaka känslan av den kvällen när du gick och lämnade mig bakom dig, när jag blir så himla ledsen så känner jag precis samma känsla igen, att vara helt knäckt helt trasig inuti. Jag kände så igen när jag hade planerat min höst så bra och det kanske inte blir så. Men nu har jag fått massa tips som jag ska kolla upp, innan dess ger jag mig inte. Jag SKA vara stark, har jag klarat att inte låta svagheten vinna förut så klarar jag det igen. Jag vägrar att bli en sån som sitter och tycker synd om sig själv utan att försöka finna en liten utväg i ett hörn någonstans. Det finns dom som har det så mycket värre än mig som varit med om mycket värre saker men ändå ställt sig upp efteråt, då kan jag också. Gud kanske sitter där uppe och ger en del människor en krångligare och krokigare väg för att han vet att dom klarar sig ändå? Och en del får en lättare väg av honom för att dom är... svagare?? Eller så är livet helt enkelt ett enda stort lotteri där lycka och framgång lottas ut på nåt vis? Eller så är man sin egen lyckas smed, alltså du får själv kämpa för din lycka och framgång i ditt liv för att nå dit du vill. Vägen dit kan vara både lång och krokig medans andra bara flyter med strömmen och når fram till sitt mål på nolltid. Men vem vet när det vänder för oss? Dom som har haft det väldigt lätt hitills kanske får ett rent helvete senare i livet? Poängen är att man aldrig vet hur livet ser ut oavsett vad det gäller men att det brukar lösa sig på ett eller annat sätt. Det jobbiga är att när man väl står i en nerförsbacke så vet man inte när man kommer fram till en uppförsbacke igen. Men när man är där så får man se till att vara stark, ta hjälp och stöd av sina nära och kära när man behöver det och låta tiden ha sin gång. Jag hoppas i alla fall att jag får vara med om många uppförsbackar här i livet och att det kommer en snart! Jag vill vara stark och kämpa för det jag vill, jag vill bli sedd som en stark person och inte en som bara gnäller och tycker synd om sig själv.

Snälla ni tro på mig när jag säger att jag kommit över dig! Jag skrev redan häromdan att det förmodligen snackas mycket skit om mig nu och att jag skulle hittat på en massa saker för att förstöra för folk men när jag nu skriver att jag kommit över dig vad har jag då att vinna på att förstöra för er? Jag skulle aldrig göra så mot någon men ni väljer att tro på annat. Saker man inte kan stå för senare att man gjort ska man inte göra. Speciellt när man inte kan erkänna sina misstag.
Om ni visste nåt om saker och ting skulle ni som en del andra inte tveka en sekund på att jag kommit över.
Jag är förvånad själv till och med, man kanske inte är så dum ändå? Kanske dags att börja få lite självförtroende?
God natt på er! // Frida