Svett och tårar
Tappat sugen på att blogga sista dagarna. Det känns bara som jag skriver en massa tråkiga och ledsamma saker och då är det bättre att strunta i att skriva. Å andra sidan är det mest tråkiga och ledsamma saker som händer just nu.
Senaste dagarna har mest tillbringats på jobbet och det är jag glad över. Tänker inte lika mycket, det finns så mycket annat att tänka på där.
Igår jobbade jag till kl.13, tufft att komma upp på morgonen efter en jobbhelg men det gick det med. Kände mig ledsen och besviken när du inte svarade på messet eftersom vi hade bestämt att ses. Tänkte "Ok, han vill inte ses eftersom han inte svarar och struntade i det. Gick och la mig och sov ända till kvällen. Du skrev på msn när jag loggade in och frågade varför jag inte ringde istället för att messa då du inte vakande av det..
Bestämde att ses idag istället, kände mig verkligen glad över det och glad över att de verkligen kändes som att du ville ses. Försökte att låta bli att tänka på alla andra gånger du ställt in på grund av att nåt kommit emellan och kände att den här gången blir det nog av. Gick och la mig och kände mig verkligen glad med en lite känsla av oro men förträngde den. Vakande idag och kände likadant men hoppades verkligen. Gjorde mig i ordning, packade ihop lite grejer och åkte till stan med Tobias som skulle till jobbet. När vi närmar oss stan får jag ett mess. Det högg till hjärtat, snälla säg att det inte är du! Så klart att det var du, du kunde tyvärr inte idag... Sa ingenting till Tobias för att jag skämdes på nåt vis. Han släppte av mig inne i stan och jag gick till Resecentrum för att ta en buss hem.. Kände mig inte ens förvånad, kände mig bara så jävla dum som ännu en gång gått på det, att du ville ses.
Hade lust att bara låta tårarna rinna nerför kinderna men jag kunde inte ens gråta. Det känns som att jag håller på att förvandlas till en känslokall hård bitch. Men det är kanske så man blir till slut för att skydda sig själv.
Åkte buss till vägskälet och gick hem därifrån. Det var såå varmt och mina skor skavde upp hälarna och fick vattenblåsor på lilltårna och den ena sprack i skon och när jag skulle ta av mig skon för att kolla så följde skinnet med. AJ!
Men jag kämpade hela vägen hem, ville inte ringa hem till mamma & pappa. Jag skämdes, förstår inte riktigt varför för det var ju inte mitt fel. Mötte mamma som var på väg till jobbet. Hon stannade och frågade vad som hänt. Han kunde inte helt plötsligt. Mamma: Men Frida gumman, strunta i han nu han gör dig ju ledsen. Jag: Mm..
När jag kom hem så undrade såklart även pappa vad som hänt. Var inte riktigt på humör för att prata, slängde min väska sparkade av mig skorna även om smärtan var hög. Gick upp och la mig i sängen och somnade. Vaknade inte förrän 2 timmar senare när pappa väckte mig och sa att maten var klar.
Pappa frågade återigen vid matbordet vad som hänt idag och jag berättade. Är glad för att jag har den familj som jag har.
Jag kommer nog ta ett stort avstånd från allt vad kärlek och känslor heter nu. Jag har tappat min tro och mitt hopp på att det finns någon lycka och kärlek för mig.
Jag skulle gärna vilja veta vad som är meningen med allt, i alla fall med det här. Att du säger att du vill ses, vi bestämmer dag för att du sen inte kan några timmar innan. Om man inte vill träffa någon igen brukar det vara två alternativ som "gäller". Antingen så säger du till personen att du inte vill ses mer eller skiter fullständigt i personen och svarar inte på sms eller på msn och allt vad det nu är så man fattar vinkeln. Sen finns det ju tydligen dom som gör på sitt alldeles egna sätt, vill ses ena stunden för att i andra ändrat sig.
Jag ger upp nu. Ibland måste man låta personer man gillar gå även fast man inte vill göra det. Antar att det här är en sån gång. Jag kan inte låta dig fortsätta spela det här spelet med mig. Skäms bara jag tänker på alla gånger som jag har låtit mig luras att vi ska ses gång på gång.
Jag är ledsen att det slutade såhär.
Nu väntar jobb ons, tors och fre sen är jag ledig i helgen.
Har lust att supa skallen av mig då.
Over and out// Frida
Senaste dagarna har mest tillbringats på jobbet och det är jag glad över. Tänker inte lika mycket, det finns så mycket annat att tänka på där.
Igår jobbade jag till kl.13, tufft att komma upp på morgonen efter en jobbhelg men det gick det med. Kände mig ledsen och besviken när du inte svarade på messet eftersom vi hade bestämt att ses. Tänkte "Ok, han vill inte ses eftersom han inte svarar och struntade i det. Gick och la mig och sov ända till kvällen. Du skrev på msn när jag loggade in och frågade varför jag inte ringde istället för att messa då du inte vakande av det..
Bestämde att ses idag istället, kände mig verkligen glad över det och glad över att de verkligen kändes som att du ville ses. Försökte att låta bli att tänka på alla andra gånger du ställt in på grund av att nåt kommit emellan och kände att den här gången blir det nog av. Gick och la mig och kände mig verkligen glad med en lite känsla av oro men förträngde den. Vakande idag och kände likadant men hoppades verkligen. Gjorde mig i ordning, packade ihop lite grejer och åkte till stan med Tobias som skulle till jobbet. När vi närmar oss stan får jag ett mess. Det högg till hjärtat, snälla säg att det inte är du! Så klart att det var du, du kunde tyvärr inte idag... Sa ingenting till Tobias för att jag skämdes på nåt vis. Han släppte av mig inne i stan och jag gick till Resecentrum för att ta en buss hem.. Kände mig inte ens förvånad, kände mig bara så jävla dum som ännu en gång gått på det, att du ville ses.
Hade lust att bara låta tårarna rinna nerför kinderna men jag kunde inte ens gråta. Det känns som att jag håller på att förvandlas till en känslokall hård bitch. Men det är kanske så man blir till slut för att skydda sig själv.
Åkte buss till vägskälet och gick hem därifrån. Det var såå varmt och mina skor skavde upp hälarna och fick vattenblåsor på lilltårna och den ena sprack i skon och när jag skulle ta av mig skon för att kolla så följde skinnet med. AJ!
Men jag kämpade hela vägen hem, ville inte ringa hem till mamma & pappa. Jag skämdes, förstår inte riktigt varför för det var ju inte mitt fel. Mötte mamma som var på väg till jobbet. Hon stannade och frågade vad som hänt. Han kunde inte helt plötsligt. Mamma: Men Frida gumman, strunta i han nu han gör dig ju ledsen. Jag: Mm..
När jag kom hem så undrade såklart även pappa vad som hänt. Var inte riktigt på humör för att prata, slängde min väska sparkade av mig skorna även om smärtan var hög. Gick upp och la mig i sängen och somnade. Vaknade inte förrän 2 timmar senare när pappa väckte mig och sa att maten var klar.
Pappa frågade återigen vid matbordet vad som hänt idag och jag berättade. Är glad för att jag har den familj som jag har.
Jag kommer nog ta ett stort avstånd från allt vad kärlek och känslor heter nu. Jag har tappat min tro och mitt hopp på att det finns någon lycka och kärlek för mig.
Jag skulle gärna vilja veta vad som är meningen med allt, i alla fall med det här. Att du säger att du vill ses, vi bestämmer dag för att du sen inte kan några timmar innan. Om man inte vill träffa någon igen brukar det vara två alternativ som "gäller". Antingen så säger du till personen att du inte vill ses mer eller skiter fullständigt i personen och svarar inte på sms eller på msn och allt vad det nu är så man fattar vinkeln. Sen finns det ju tydligen dom som gör på sitt alldeles egna sätt, vill ses ena stunden för att i andra ändrat sig.
Jag ger upp nu. Ibland måste man låta personer man gillar gå även fast man inte vill göra det. Antar att det här är en sån gång. Jag kan inte låta dig fortsätta spela det här spelet med mig. Skäms bara jag tänker på alla gånger som jag har låtit mig luras att vi ska ses gång på gång.
Jag är ledsen att det slutade såhär.
Nu väntar jobb ons, tors och fre sen är jag ledig i helgen.
Har lust att supa skallen av mig då.
Over and out// Frida
Kommentarer
Postat av: Emma
Men Frida skit i honom nu. Han är ju verkligen inte värd dig, han leker ju bara. Tyvärr så låter det ju som om det finns en annan tjej åxå som han strular med eftersom han ställer in hela tiden. Så antingen så struntar du helt i honom eller ger igen. (Omoget jag vet, men ganska kul...)
kram på dig!!
Postat av: Anna Katana
Känner igen det där du skriver. Låter precis som min period med Henke på något vis. Alltså bara skit i den där killen nu och svara inte ens när han skriver till dig för tro mig, han är inte värd det. Antagligen är han en osäker player som håller på med flera tjejer samtidigt för att försöka höja sitt självförtroende. Och du ska inte vara en av dessa tjejer!!
Stå på dig för det finns så många mycket bättre killar för dig där ute.
Postat av: Frida
Ja jag får väl göra det. På något sätt känns det som att jag aldrig kommer få nåt bättre än så som han behandlar mig. Det är lätt att nöja sig med vad skit som helst när man själv tycker att man inte är värd nåt bättre. Det värmer att ni bryr er.
Trackback
