fridaekis

Gick upp efter 10 idag, skönt att få sova ut efter helgen som bestod av jobb. Hoppade nästan upp ur sängen för jag var så glad över vad jag skulle ha gjort idag, skulle ha gjort. Egentligen visste jag att det var för bra för att vara sant, men jag ville inte tänka så. Njöt av att jag var själv hemma, mamma o pappa åkte till Västervik på morgonen och Tobias började jobba idag. Jag gick upp åt frukost, plockade ur diskmaskinen satte in den smutsiga disken, gick och hällde upp mer vatten i badkaret åt korna och sen började jag göra mig i ordning. När jag äntligen bestämt kläder och var färdig så cyklade jag iväg, skulle cykla till stora vägen och ta bussen till stan därifrån. När jag cyklat en bit fick jag teckning på mobilen och ett mess pep till. Läste messet och vände hem med cyklen igen.. Inte igen tänkte jag. Så fort jag var hemma och hade stängt dörren om mig så började jag stortjuta. Vad jag ska tro egentligen? Är det bara en slump att du inte kunde träffas idag helt plötsligt precis som det blev förra veckan också? Eller säger du bara att du vill träffas igen men ångrar dig sen dan efter och hittar på någon ursäkt? Jag vet inte vad ska jag tro ärligt talat. Du förstår inte heller när jag säger att jag är osäker på vad du vill. Försök att tänka dig in i min situation då: Någon säger till dig att den personen vill träffa dig igen men sen när man bestämmer dag så kommer det alltid en ursäkt dan efter några timmar innan tiden man bestämt. Skulle du då känna dig säker på att personen vill träffa dig igen? Det gör inte jag i alla fall. Eller så överreagerar jag på hela grejen, jag har inte en aning om vilket. Det är så många som har ljugit och svikit mig innan så det sitter väl kvar och jag är så fruktansvärt rädd för att hamna där igen. Men jag vill inte tro så om dig för du känns inte som en sån person men jag vet ju inte för jag känner inte dig så väl. Undrar om någon alls förstår mig, hur jag känner. Det är så fruktansvärt hemskt när man inte vet vad man ska tro. Vill inte må såhär. Vet inte hur länge jag har gråtit. Tar tårar aldrig slut?

Over and out// Frida