I en stad full av människor - ändå ensam.
Precis så känns det, innanför, utanför, inuti, utanpå. Ångesten kryper precis i varje vrå i kroppen. Är jag på rätt ställe? Varför är jag så jävla ensam? Vad har jag gjort för fel? Det hjälper inte vart jag bor, jag hittar ingen umgängeskrets i alla fall. Jag ältar och tänker på vad jag gör för fel, vad jag ska göra istället. Jag är så ledsen, så sorgsen, så ensam och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur det.
Kommentarer
Trackback